Idag har jag nämligen varit hemma med båda barnen plus G's skolkamrat V, det har varit en bra dag...men ack så intensiv...
Vi var ute i diverse lekparker i över två timmar innan lunch och säkert två timmar till på eftermiddagen och den som var helt slut, det var jag det... det jobbiga är inte att vara ute med barnen, det jobbiga är att det hela tiden ska plockas ner eller hjälpas upp. Det är alltid något barn som ska "räddas", oftast inte något av "mina" barn utan något av alla dessa barn som är ute utan sina föräldrar och som tycker det är väldigt bra att det är någon där...
Är det jag som är överbeskyddande som inte släpper mina barn själva ute och hur gör man för att inte behöva "vakta" alla de andra barn?
Ja, ja så är det...någon lösning har jag inte just nu.
Runt mitt på dagen, då jag försökte förbereda lunchen och de tre trollen skulle leka inne ett litet tag så blev det helt plötsligt tyst, väldigt tyst. Jag ropade lite undrande vad de höll på med? Hallå? Nån där?
Inget svar, det var dödstyst...
Då lämnade jag köket för att se vad de höll på med, men det var inga barn i lägenheten! Och ytterdörren var vidöppen...
De hade smitit ut och dragit iväg till lekplatsen själva! Det blev att fånga in dem utfodra dem och sedan ge sig ut med dem igen...
Dagmamma är ett yrke jag kan stryka från potentiella jobblistan, jag skulle aldrig klara takten! Iofs har jag väl inte funderat i de banorna, men ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar